Ibland är allting bara sådär fruktansvärt, ofattbart vackert! Det är då man ska ge sig själv tid!!! Tid att stanna! Tid att se! Inte bara titta... Utan se!
Som idag, när vi sjungit gospel i kyrkan... En stor kör var vi. Allt är sådär magiskt som det är när man sjunger... (iaf för mig).
När vi kommer ut så möts jag och barnen av en underbar himmel!

Det är just då (!) som man ska ta sig tid att stanna! Och se!
Tänk att få vara en del på denna vackra planet! Underbart!
På vägen hem var det fina vyer över sjön...

Var rädda om varann!!!
Kram!